Gymnasiet! ...igen
Har börjat gymnasiet igen! Hurra för mig!
The awkward silence of death som ständigt lurar bakom varje hörn i konversationer med klasskamrater, förvirringen, jakten på toaletter, förhoppningar och den långa väntan på lunchen.
Bekant och helt nytt på samma gång. Känns mysigt.
De i klassen läste upp sina texter/dikter och jag kan inte hjälpa att jag känner mig jävligt liten och dålig. Typ, 'vad gör jag här med dessa blivande poeter/författare/awesome människor?'.
Jag vet att jag inte är ensam om att känna så.
Men ändå.
Jag har orden i min hjärna, på min tunga, men dem vill inte ut. Poop.
/n.n
The awkward silence of death som ständigt lurar bakom varje hörn i konversationer med klasskamrater, förvirringen, jakten på toaletter, förhoppningar och den långa väntan på lunchen.
Bekant och helt nytt på samma gång. Känns mysigt.
De i klassen läste upp sina texter/dikter och jag kan inte hjälpa att jag känner mig jävligt liten och dålig. Typ, 'vad gör jag här med dessa blivande poeter/författare/awesome människor?'.
Jag vet att jag inte är ensam om att känna så.
Men ändå.
Jag har orden i min hjärna, på min tunga, men dem vill inte ut. Poop.
/n.n
